Via de la PLata – Finisterre – Muxia 2009

Invalid Displayed Gallery

Via de la Plata 1/3-29/3flagga_SV

Dagsetapper, logi och logikostnader.

Plaza del Triunfo, Seville

Plaza del Triunfo, Seville

   Sent på kvällen den sista februari kommer jag till ett hotell mitt i Sevilla. Det är fullt av liv på barerna och i trädgårdarna kan jag i mörkret se citroner i träden. Vilken kontrast att komma från vinter till vår, om än lite kylig. Det känns underbart. Ett glas vin på en närliggande bar med fullt av spanjorer passar bra, därefter i säng.
   1 mars, söndag. Sevilla to Guillena. På morgonen äter jag min frukost och strövar sedan runt i Sevilla. Himlen är grå och mulen. Precis innan det börjar regna hinner jag köpa ett spanskt pilgrimspass på turistbyrån vid Plaza del Triunfo nära den mäktiga Katedralen. Det regnar nu kraftigt, så jag väljer att ta en buss ut från Sevilla mot Guillena. Bussen passerar snart de romerska ruinerna i Itálica. Här föddes två romerska kejsare, Cecar Trajanus och Cecar Hadrianus. Romarna erövrade den iberiska halvön f.Kr. Det mäktiga romerska riket var uppdelat i Västra och Östra Imperiet. De lokala kungarna försvarade sitt land mot inkräktare mot att vara oberoende av Rom. Kontakten med kejsarna försvagades och Västra Imperiet upplöstes gradvis för att falla år 476 e.Kr. Senare på 700-talet kom morerna eller berberna från västra Nordafrika och invaderade Spanien och Portugal. Vid den här tiden konverterade många i Spanien till Islam.
   På kvällen hittar jag ett litet pensionat i Guillena. På TV är det tjurfäktning. Männen sitter som klistrade framför storbilds-TV-apparater och kommenterar ritualerna högljutt. Intresset för tjurfäktning verkar bara växa i södra Spanien. Tjurarna vid en ”Corrida de Toros” är synnerligen aggressiva stridstjurar. Anhängarna menar att kampen mellan tjurfäktaren och tjuren är en konstart och en djupt rotad tradition, som har sitt ursprung i Grekland.
   2 mars. måndag. Till Castilblanco de los Arroyo. På morgonen regnar det ett mjukt och dimmigt vårregn. Det är först behagligt, men senare under dagen intensivt och irriterande. Jag kommer snart till stora apelsinodlingar på farmen El Chaparral. Först är jag lite ointresserad av apelsinerna. De verkar vara svåra att skala, men jag tror jag måste prova en. Hoppsan, smaken är underbar. Det är en av de sötaste och godaste apelsiner jag någonsin ätit. Jag äter en till och lägger några fler i min ryggsäck. Att gå resten av dagen på den asfalterade vägen är nu bekvämare, än att gå på leden, i det ständiga regnandet. Jag är våt överallt. Vid ankomsten till Castilblanco de los Arroyos hittar jag det obemannade härbärget, som är nytt och fräscht. Där kan jag läsa på ett litet papper att det är “donativo”, alltså fritt att betala vad man anser lämpligt. Tre personer har redan anlänt, Georg från Tyskland, Janine och Bernard från Frankrike. På kvällen känner jag några små skavsår på en fot.

Camino friends from Germany and France

Camino friends from Germany and France

   3-4 mars, tisdag-onsdag. Till Monesterio. På tisdag morgon har de andra redan gått iväg före mig så jag får gå själv. Det ändlösa regnandet och den starka blåsten fortsätter nästan hela veckan. Janine och jag går tillsammans på onsdag och vi vandrar genom parker med stora kaktusväxter. Vid ruinen “Castillo de las Torres” passerar vi provinsgränsen mellan Andalusien och Extremadura.
   5 mars, torsdag. Till Calzadilla de los Barros. Alla fyra går tillsammans. Ett par “sjömansbyxor” visar sig då och då på himlen, kanske kommer vädret att bli bättre. Så småningom förändrar landskapet karaktär. Buskarna och träden glesna och landskapet är fortfarande kuperat, men träd och buskar är snart borta. Avståndet mellan oss ökar mer och mer under dagen. Georg ser ut som en liten röd prick i fjärran. På kvällen bor vi på Albergue i Calzadilla de los Barros. Det är ett Jugend Härbärge, som ligger två kilometer utanför samhället. Det finns inget varmvatten i duscharna, inga bord och inga stolar att sitta på. Det är lite trist.
   6 mars, fredag. Till Villafranca de los Barros. Vi går förbi stora fält och vingårdar. Det är fortfarande en ganska grå himmel och mulet väder. Janine vill stanna i Puebla de Sancho Pérez, strax före Zafra. Vi andra fortsätter till Zafra. Nu vill även Bernard stanna, jag vet inte varför men Georg och jag går vidare. Senare vill jag gå för mig själv, ta bilder och kanske stanna och prata med någon. Men, …det finns inte många människor att prata med. Georg vill bara vandra, han är inte alls intresserad av fotografering.
   Georg och jag planerar att stanna för natten ute på landsbygden på ett härbärge sex kilometer före Villafranca de los Barros. Vandrarhemmet La Almazara är stängt så jag fortsätter till Villafranca. Georg har redan anlänt dit. Äntligen framme och vi delar vi på ett hotellrum. Mer än fyrtio kilometer idag, är mer än tillräckligt.
   7 mars, lördag. Till Torremeiga. Solen strålar från en klarblå himmel. Klockan elva har vi bara T-shirts på oss. Landskapet är platt och vi ser ett oändligt antal vingårdar. Bönderna beskär sina vinrankor. På eftermiddagen går Georg före mig och hittar ett härbärge i Torremeiga. Senare på kvällen möter vi andra vandrare. Andreas från Schweiz vill bo sex månader i ett svenskt “Sameläger”. Jag sa att jag skulle försöka ordna en kontakt, men det blev tyvärr aldrig av.
   8 mars, söndag. Till El Aljucén. Klockan är sju på morgonen och Georg är som vanligt tidigt på benen. Vi kommer snart fram till Mérida. Staden grundades av kejsar Augustus och blev huvudstad i provinsen Lusitania. Den 800 meter långa “Puente Romano” byggdes för att säkra transporter över floden ”Rio Guadiana” för den mycket viktiga vägen “Calzada Romana”. Det finns många romerska lämningar i Mérida, t.ex. akvedukten “Acueducto de los Milagros”. Mérida är också huvudstad i provinsen Extremadura.

 Parque Natural de Cornalvo

Parque Natural de Cornalvo

   9 mars, måndag. Till Aldea del Cano. Morgonen börjar åter med ett underbart väder som varar hela dagen lång. Faktiskt varar det under ytterligare tre veckor. Vi vandrar igenom fågelskyddsområden och vackra naturparker med korkekar. På kvällen kommer vi till ett litet härbärge i Aldea del Cano. Två amerikanska kvinnor har redan kommit. Senare på kvällen bestämmer jag mig för att ordna kvällsmat åt oss alla med pasta, ost och bacon. Tyvärr, sitter inte locket på saltkaret fast ordentligt, så att maten blir så att säga “lite för salt”. Georg är ganska “kräsen av sig” när det gäller mat. För mycket salt gör nu inte saken bättre, men han äter ändå.
   10 mars, tisdag. Till Cáceres. Det är fortfarande vackert väder. Landskapet är ganska platt och leden passerar stora bondgårdar. Vid lunchtid syns Cáceres framför oss. Det är en gammal stad, som under 1400-talet och 1500-talet blomstrade när “Conquistadorerna” återkom efter sina erövringar i Syd- och Mellanamerika. En stor del av rikedomarna användes för att bygga nya torn och göra skyddsmuren ännu starkare runt den centrala gamla staden “Casco Viejo”. Bra skydd var viktigt i kampen mot muslimerna. Under nutida historia, utropade sig Francisco Franco till generalisimo och statschef här i Cáceres 1936 . Därmed började det spanska inbördeskriget. Cáceres är idag en charmig stad och har ett trevligt härbärge. Att stanna här för natten är ett lätt val.
   Nästan alla känner till den korta julfilmen om ”tjuren Ferdinand” av Walt Disney. Har Ferdinand verkligen funnits i verkligheten? Jag tog ett foto på en ko, som möjligen skulle kunna vara mamma till Ferdinand, “hans förstående mamma”. Men tjuren Ferdinand har funnits, även om han inte hette Ferdinand utan Civilón. Han föddes någonstans nära Salamanca i början av 1930-talet.
   18 mars, onsdag. Från Villanueva de Campeán till Montamarta. Vi är snart i Zamora. Jag stannar där ett par timmar medan Georg går vidare till härbärget i Montamarta. Förr i tiden var Zamora känd för att vara svår att erövra på grund av de sju stadsmurarna. Det sägs att morernas Abderrahman III förlorade 40 tusen man, när han försökte inta staden. Till slut lyckades han men glädjen varade inte länge eftersom de kristna snart återtog staden.

"Miliarios" from the Roman era.

“Miliarios” from the Roman era.

   På niohundratalet ökade antalet kristna pilgrimer från hela världen. Nästan en halv miljon vandrade till Santiago de Compostela. Antalet kyrkor, sjukhus och härbärgen växte mer och mer. Myndigheterna stödde allt för att driva bort de muslimska invandrarna och förhindra en ökad islamisering. Fler och fler pilgrimer kom över Pyrenéerna från Frankrike, och kyrkan tjänade massor av pengar. År 1189 förklarade påven Santiago de Compostela som en helig stad, tillsammans med Rom och Jerusalem.
   Den gamla leden, Via de la Plata från Sevilla, användes långt innan pilgrimerna kom, huvudsakligen för transport av djur, varor, silver och guld. Även Hannibal använde vägen med sina elefanter, men det var faktiskt romarna och morerna som utvecklade den ursprungliga vägen “Calzada Romana”. Leden användes också för militära ändamål. Via de la Plata blev inte alls lika populär som den franska leden. Efter att morerna bekämpats, förlorade den i popularitet och hade till så sent som 1900-talet nästan helt glömts bort. Via de la Plata är den “första kulturella vandringsleden” i Europa och togs 1993 upp på UNESCOs världsarvslista.

22600-via-300x500-180px   25 mars, onsdag. Från Laza till Ourense. Vi kommer snart att komma in i regionen Galicien och till staden Ourense. Där finns ett fint centralt beläget härbärge. Staden kallades av romarna “Aqua Urentes” på grund av sina varma källor. Det varma vattnet används fortfarande för uppvärmning av närbelägna hus.
   26 mars, torsdag. Till Monasterio de Oseira. På kvällen kommer vi fram till klostret ”Monasterio de Oseira”, som är från 1100-talet. Klostrets namn betyder ”björnklostret” på galiciska. För att övernatta där måste man ringa och anmäla sig till en munk, som också sköter guidningar i klostret. Själva härbärget är en vacker men iskall kyrksal med våningssängar i ena änden.  Det enda vi kan göra nu är att värma oss i duschen, med iskallt vatten. Nåja.., det är ju i alla fall uppfriskande. På kvällen arrangeras en fin visning i klostrets salar. Graham Green sägs ha varit en ofta återkommande besökare här i klostret.
   29 mars, söndag. Från Outeiro (A Vedra) till Santiago de Compostela. Mitt på dagen kommer vi slutligen fram till Santiago de Copmpostela. Återigen, precis som förra gången, går jag in till det populära Pilgrims Centret för att be om ännu ett diplom för den här vandringen. Nästan alla vandrare vill ha ett diplom, ett ”Compostela”. I katedralen hålls varje dag en välkomstmässa för nyanlända pilgrimer. Försök görs alltid av de katolska prästerna att läsa namn och nationalitet för nyanlända pilgrimer, men vi kan bara höra spanska namn. Det är lite tråkigt. Många av oss långväga resenärer skulle föredra det motsatta. Georg förbereder sig för att åka hem. I morgon tänker jag göra en avslutande vandring till Finisterre och Muxia.

Vägen till Finisterre och Muxia 30/3 – 2/4
  30-31 mars, måndag-tisdag. Från Santiago de Compostela till Olveiroa. Så är det då näst sista biten. Jag går själv. Härbärgena efter vägen är utomordentligt bra, fina rum och bekväma sängar, speciellt i Olveiroa. Dessutom är det nu ganska lite folk som vandrar.
   1 april, onsdag. Till Finisterre. Under dagen träffar jag åter Sauro och sedan Young Suk från Sydkorea. Fler och fler pilgrimer besöker Finisterre och Cabo Finisterre ”Världens Ände”, alltså den yttersta udden, några kilometer från Centrum. Havet och solnedgången har fascinerat pilgrimer i tusentals år. Ute på udden finns en plats att bränna sina kläder. Det är en gammal tradition för pilgrimer. Kläderna anses ju vara uttjänade när man väl kommit hit, efter en lång vandring. På vägen tillbaka från udden möter jag Sauro, som frågar om jag enligt traditionen bränt några kläder. Eftersom jag inte gjort det vänder jag om och offrar mina strumpor, medan Sauro bränner en tröja. På återvägen till Finisterre, får jag naturligtvis skavsår på båda hälarna. Men det är ju bara en dag kvar nu till Muxia.

Good bye in Muxia

Good bye in Muxia

   2 april, torsdag. Till Muxia. Jag går halva dagen med Young Suk. Vi kommer till härbärget i Muxia, som är nytt och fint, bekvämt och lite futuristiskt. Nära centrum alldeles vid havet ligger kyrkan ”Virxe da Barca” och ett stenskepp. Enligt legenden visade sig Heliga Maria här för Jakob, när hans mod svek honom i ansträngningarna att sprida kristendomen i Galicien. Därför tar sig många pilgrimer hit för att besöka platsen. Runt helgedomen finns också magiska stenar, som sägs kunna bota njursjukdomar och reumatism. Stenen som symboliserar båten där Heliga Maria anlände, har ett segel i form av ett delat stenblock. Legenden säger att det bara kan vridas för hand av den som har ett rent hjärta. Jag var frestad att prova, men avstod.

2018-12-28